Jag är grön!

Jag tillhör gruppen av pappor som är lediga med sitt barn frivilligt. Inte för att jag är tvingad, inte för att jag är arbetslös och inte för att jag är lat. Jag vill nämligen knyta så bra kontakt som möjligt med henne när hon fortfarande är liten. Hur som helst så var jag ute på stan med min dotter sittandes i en babybjörn på mitt bröst. Från ingenstans kom det fram en herre i sina bästa år och sa,

-Gud vad biologiskt riktigt, du är så grön!

Jag blev så överraskad att jag bara gick vidare. Innerst inne avfärda jag nog honom som lite galen. Men när jag gått en bit så ångrade jag mig. Varför stannade jag inte till och frågade honom vad han menade. Jag kanske hade fått en hel intressant pratstund. Men men, jag är väl för feg för att stifta bekantskap med alternativa människor.


Tvillingapan